blog jonaslobell

Hej vännen,  Sista inlägget från Australien.  Imorgon kväll tar jag flyget hem till Sverige. Känns lite overkligt faktiskt.  Efter drygt 4 månader utomlands är resan till slut över.  Som alla resor och äventyr har även denna ett slut.   "This too shall pass" som Buddha lär oss, har varit med mig många gånger då det varit som jobbigast. En tröst för att ta mig över tunga stunder. Och det är 100 procent sant.  Allt "går över" , passerar oss i snabb eller långsam takt beroende på våra perspektiv.  Nu är också en bra tid att göra nya planer för drömmar som ska uppfyllas 2024! Jag ska måla en drömkarta där jag visualiserar det jag vill ska ske nästa år. En ny fantastiskt resa kommer det bli. Hoppas kunna dela det i en blogg.  Jag följer förståss mitt team på Zhuhai på "race viewern", och just nu leder Vi. Jag är ju fortfarande en del av teamet även om jag inte är ombord. Allt jag lärde dem kan jag nu se ger resultat. Jag coachade många som rorgängar

Hej vännen,  Resan är ju inte riktigt slut, så jag tänkte att jag fortsätter att blogga lite. Kanske jag fortsätter även när jag har kommit hem för då börjar ju nästa resa. Vi får se. Nu har jag redan varit en vecka i Sydney, hos min underbara dotter. Vi har jobbat i veckan, hon med sitt och jag med mitt. Jag har ju inte jobbat ihjäl mig precis, men en dag blev det iallafall.  Vistelsen här hade ju kunnat börja bättre. Eller hur ska jag se på det?  Lördag den 16e, jag ska ta taxi till flygplatsen i Perth. Lyfter min väska och känner att det är något fel med ryggen. Jag känner igen känslan, fasen också ryggskott. Jag tar mig till flygplatsen och fram till Sydney men att promenera går långsamt. Redan på söndagen lyckas jag hitta en tid hos en kiropraktor. Men efter första besöket är ryggskottet fortfarande kvar. På tisdagen går jag dit en andra gång men tyvärr blir det värre. Det tredje besöket ställer jag in och det var igår, idag lördag är egentligen första gången som jag

G'day mate! Då är vi äntligen i land i Australien, Fremantle. Det känns redan lite overkligt att helt plötsligt är resan över, och jag befinner mig på fast mark igen.  Bra timing med målgång klockan fyra på eftermiddagen var perfekt. Vi hann få passkontrollanterna ombord innan de gick hem för dagen, så att vi kunde komma i land och få oss en härlig måltid från grillen. Korv med bröd! Fremantle Sailing Club, De har en foajé! Vi är naturligtvis väldigt stolta över vår insats. En andraplats på denna långa etapp ,är ju helt fantastiskt. Det som är den avgörande faktorn är Hur väl teamet fungerar. Det är min absoluta övertygelse efter att nu har gjort tre etapper av denna världsomsegling. Natten spenderade många av oss på båten. Jag sov som en stock, då båten var stilla. Underbart.  Idag den 11e har vi haft sedvanlig storrengöring av båten. På onsdag är min sista arbetsdag på båten då vi gör underhåll och reparation. Därefter är det prisutdelning på torsdag och sen på lördag

Hej Min sista blogg från båten. På söndag är vi framme, såvida inte något katastrofalt inträffar, men det gör det inte. Två dagar kvar av denna resa, sen börjar nästa. Först en reflektionsresa, där jag ska sätta mig i lugn och ro och skriva av mig och göra allt jag kan för att förstå och ta lärdom. Ta tillvara erfarenheter från seglatsen och skapa ett nytt bättre jag. Ett jag som jag vill leva med resten av mitt liv. Sen kommer en resa där jag och Madeleine ska bygga upp vårt nya liv tillsammans. Det är så mycket vi redan har planer på. Jag från mitt håll, hon från sitt. Och de flesta vet jag redan kommer att vara desamma, vi är så synkade. Men innan dess ska jag ha ett par underbara veckor med min finaste älskade dotter, Matilda. Hon påbörjar sin resa med att skapa en ny tillvaro i Sydney. Jag har äran att få hjälpa henne flytta in i sin nya lägenhet och fixa till den. Sen ska vi fira en underbar Jul ihop! Ska bli fantastiskt. Alla resor börjar med en dröm, en dröm om att göra, up

Hej vännen Jag har precis ätit den godaste lunchen hittills på denna resa. Äggnudlar med köttfärs och skinka. Tillagad våra två unga kinesiska besättningsmedlemmar. Så kul att titta på deras samspel i köket, och diskussioner på kinesiska! Jag försöker härma dem med min kinesiska men de bara skrattar!? Vi har börjat räkna ned dagarna till målet. Vadslagning pågår och priset en flaska vin :) Söndag förmiddag till måndag eftermiddag är spannet. Vi har seglat på hårt de senaste dagarna. 12.4 knop i snitt. Efter ett par kaotiska misslyckade försök med code3 spinnaker, har vi nu haft den hissad i 30 tim. Misslyckade därför att när vi väl hissade såg vi att det var hål i den som krävde reparation. Så, ned med den, laga , packa och sen hissa igen. Varje gång tog 6 timmar. Alla börjar bli trötta. Spinnakern kräver mycket arbete med trimning, vinschning och hårt arbete på rodret för att hålla rätt kurs i vågorna och den byiga vinden. Nya toppfarten är 24,9 knop! Vi börjar få lite varmare o

Foto taget på Jonas utanför Cádiz Spanien. Väldigt fin bild. Hej alla bloggföljare! Familj, vänner, nya vänner, alla vänner, alla ni nyfikna som inspireras av denna blogg om drömmar, segling, den inre och yttre personliga resan! Vi börjar nu alla räkna ner dagarna och helt plötsligt så är det ensiffrig siffra tills tävlingsbåtarna når Fremantle/Perth i Australien. Känns overkligt och verkligt på en och samma gång. Etapp 3 har varit minst sagt utmanande både för mig på land och framför allt för Jonas och alla seglare som nu i skrivande stund fortfarande befinner sig på den kända etappen The Rouring fourties. Jag har lyssnat en del på Sir Robin Knox-Johnston som är grundaren till Clipper race, jordenruntseglingen. Han säger i en intervju att det är en enorm känsla att se seglarna när de seglar in i hamnen i Fremantle Australien. De STRÄCKER PÅ SIG med STOLTHET och SJÄLVSÄKERHETEN är på topp, för de har varit DÄR och de har GJORT "DET" i rouring fourties! Sir Robin har

Hej vännen Nu har vi haft lite lugnare väder några dagar, framförallt torrare på däck. Lite småstänk men ingen torrdräkt behövs. Vågorna är inte enorma men de kommer från två olika håll och liksom puffar vår lilla båt åt styrbord och sen babord. Vi far från sida till sida och det gäller att hålla i sig både ovan och under däck. Vågorna har enorm kraft och vår 35 ton tunga båt känns mer som en badanka eller tvålkopp i ett badkar. Jag lyckades Ramla ur min koj i fredags, så har lite ont i benet och rumpan. Det var en smärre chock, men allt gick bra. Undviker att vara på fördäck, och håller mig till att styra och göra enklare saker eftersom jag behöver röra mig lite långsammare än vanligt. Hade köket igår och det blev en lång dag. Var uppe från 02.30 till 19.30 med endast 2 tim vila. Vi valde att lyxa till menyn. Till frukost bjöd vi på löskokta ägg och bacon. Jag har aldrig kokat 22 ägg på en gång förut. Brukar koka i 4 minuter för löskokt, men eftersom vi har lågtryck pä 980 mba

Hej vännen Jag kan bekräfta att vindarna i "the roaring forties" ryter och tjuter. Sen i tisdags har vi haft konstant 17-20 m/s med byar på över 25, stormstyrka. Tre rev i storseglet och genua 3, det minsta förseglet. Även från min koj och med hörsel proppar hör jag vinden tjuta ovanför. Igår torsdag började vinden avta och vi har nu 10-15 m/s, fullt storsegel och genua 1, det största förseglet. Det är kallare än jag trodde, ca 5 grader och väldigt blött. Alla har torrdräkt på, och det behövs. Vi blir översjölda av hundratals liter vatten då vågorna bryter över däck. Vi kastas av trycket in mot båten och fångas upp av våra livselar och säkerhetslinor. Själv vräktes jag av en våg och fångades upp i luften mitt emellan storskotet och en av våra pidestalwinchar. Ingen skada skedd. Som rorsman har vi våra skyddsglasögon, som skyddar mot stänk och regn. Svårast är att hålla händer varma. Speciellt när man styr. Mina neoprene handskar funkar bra men efter en stund domnar hände