Halvtidsrapport från Sverige och hemmaplan:)

Jonas har nu varit iväg ett par månader. Känns ibland som ett halvår ;)

De befinner sig nu mittemellan Sydamerika och Sydafrika mitt ute på Atlanten. Etapp 2 har varit mycket omtumlande vindar. Mer än halva besättningen är samma seglare som var med från start och de är nu ett sammansvetsat gäng.

Jonas njuter mer och mer och har kommit in i allt som krävs. Denna etappen är mycket svalare och gör att han sover mycket bättre.

Ärligt talat när jag fick se honom i det första videosamtalet i Uruguay så kände jag knappt igenom honom. Väldigt utmattad, sömnbrist och även tappat vikt. Men för varje dag med mycket återhämtning, mat och sömn så blev han sig själv igen.

Maten är bra på båten men såklart saknad av många grejer.

Vad det gäller det mentala så är detta en riktig enorm personlig utveckling.

Vi förberedde oss innan avfärd med att detta kommer att utmana honom, mig och oss.  Något vi såg fram emot att få utvecklas på djup nivå tillsammans.

Jag upplever att Jonas fram till nu under resan mött de flesta rädslorna, alla inre tvivel, den inre dömande personen som vi alla har inom oss, egot, jämförandet och störst av allt den fantastiskt enorma tacksamheten.

I mötet med allt detta och alla andra tankar blir det en enorm utveckling, förhöjd medvetenhet och det blir så självklart vad som är viktigt på riktigt i livet.

Tro det eller ej men han har velat avbryta resan och åka hem flera ggr. Inte helt enkelt att göra det när man sitter där på båten;)

Jag mötte honom i det och förstod att det han ville rymma ifrån var alla inre tankar. Det gjorde honom uppmärksam på att det var en flykt från det inre som nu vaknat och att det är ok att känna allt som känns.

Nej du Jonas du får inte avbryta denna resan nu.

Allt du möter i det inre är du redo för att möta och kom ihåg att detta är inte bara din resa utan även min fast på land. Så trots att jag saknar dig enormt så behöver jag denna tiden för att göra min inre resa.

För allt det du möter det möter också jag. Och det viktigaste av allt. Kom ihåg att det är lilla Jonas som nu få leva ut sin dröm. Det är han som som burit drömmen och vill segla, njuta och uppleva.

Vuxna Jonas förverkligar den.

Denna stund av reflektion i telefonen som vi hann med i det korta stoppet i Spanien gjorde att det hände massor med oss båda.

Så fantastiskt att få växa tillsammans i den sköra, sårbara, äkta och sanna stunden.

Då vi i vanliga vardagen pratar med varandra flera ggr om dagen eftersom vi inte bor ihop ännu (men snart så gör vi det) så var det enormt slitsamt och riktigt riktigt sjukt jobbigt att inte kunna prata med varandra under den första etappen som tog 1 månad. Ja det kan kanske låta knasigt men tiden har aldrig stått så stilla.

Alla tankar som jag behövt dela med Jonas har jag skrivit ner , i en dagbok, den ska han ska få läsa när han kommer hem. Nu är jag uppe i 28 st A4-sidor. Kan bli en rolig roman el rysare att läsa ;)

Jag skriver av mig vardagen, känslor och händelser.

Så ja, det händer grejer på land och hemmaplan också vill jag lova :)

Heja oss och den personliga utvecklingen :)

Ok nu hejar vi vidare på att Jonas och hans team ska segla in med en bra placering i Kapstaden.

Skepparen hade avslöjat till teamet att hans dröm vara att hamna på pallplats någon etapp.

Så jag pushade Jonas att skrapa bort det där sjögräset och uppfylla skepparens dröm och att även Jonas med teamet får vara med i den drömmen.

Nu skickar vi alla support och energi till att detta kan förverkligas :)

Tack att du följer denna resa/blogg.

Med värme och glädjen att få inspirera // Madeleine